Min lilla pärla!

I ambulansen från CSK Kristianstad-UMAS Malmö;





På UMAS måndag kväll 090309;





Efter den nästan 5 timmar långa operationen:







Pildammsparken utanför sjukhuset: (många rundor runt den sjön blev det med vovven och lillebror)



Lillebror i sjukhussängen;





Såhär glad är Tilda när hon får åka hem med armen inne i jackan;



Så skönt att vara hemma igen;






Ja,nu är vi hemma och allt är bra! Hon äter penicillin fortfarande och vi ska tillbaka till UMAS på tisdag morgon kl 07.00. Då ska de ta bort detta gipset,ta bort stygnen och se hur det ser ut, sen får vi se vad som händer..
På måndag fyller pärlan hela 6år! Och gud vad jag älskar henne!

Värsta veckan i mitt liv

Måndag kväll klockan 1730,Tilda tar sin tallrik och ska gå och hämta mer lingonsylt. Pang! Hon trillar och ligger där på köksmattan med mat och glas överallt. Hon börjar skrika direkt, inte som när hon har trillat och skrapat knäna utan ett högt högt ihållande skrik. Pär plockar upp henne direkt, blodet bara rinner från hennes högra hand. Han trycker med sin hand där han tror att det kommer ifrån, jag ringer ambulans. Tilda skriker, Texas skriker, jag försöker prata med 112 med Texas gapandes på armen. Tillslut får jag fram vad jag vill säga, han på andra sidan luren säger till mig att vi måste titta ordentligt och se hur det ser ut, skölj i ljummet vatten, tryck en handduk emot och lägg henne i en säng på sidan.

En ambulans är på väg, jag ringer mamma och min syster Anna i Hässleholm. Jag försöker få tyst på Texas, mår illa som fan och blodet pulserar i mitt ansikte. Pär ligger hos Tilda i sängen och håller hennes hand högt. Anna kommer, jag ringer 112 igen och säger att vi kör in själva eftersom det fortfarande inte kommit någon ambulans. Vi kommer direkt in på ett rum på akuten, sköterskan sköljer och läkaren kommer in. Han ber Tilda böja på fingrarna, alla rör sig utom ringfingret som ligger livlöst. Ni måste till handkirurgen i Malmö, jag beställer ambulanstransport nu säger han. Han börjar räkna men förbannar sig själv för att han inte kan komma fram till när hon måste opereras med tanke på att hon åt när olyckan hände. Anna frågar vad som ska ske och hur lång tid operationen tar. En timme gissar han på. De gipsar hennes hand och ambulansen kommer. Anna kommer efter i egen bil. Jag ringer till Pär som har lagt Texas.

Tilda är jätteorolig och ledsen, hon slumrar till en stund i ambulansen. När vi kommer fram till Malmö tittar läkaren på det lilla han kan se under/i gipset. Han säger att inga kärl är av eftersom där är cirkulation och fin färg på fingret. Det bestäms att operationen ska vänta tills morgonen efter för att göra det mindre traumatiskt för Tilda. Emlaplåster och nål sätts i vänster hand. Anna stannar också över natten.

Klockan 07.00 kommer min underbara man och min fina pojke som jag var ifrån en natt för första gången. Anna ska jobba och kör hem här någon gång. Klockan 08.00 får Tilda lugnande och citodon. Det är op. som ordinerar när lugnande ska ges(varar ca 1 timme). Efter 15minuter blir Tilda "lugn"(obehagligt groggy), detta varar väl ca en timme. När kl är 9.45 undrar jag när hon ska upp på op. Kl 10.00 körs hon upp, med mig vid sidan om, hon är jätteorolig igen och säger att hon inte vill sova. Jag får ta på mig overall och mössa och följa med in i salen. När sömnmedel ska ges fungerar inte nålen i handen. Narkosläkaren plockar fram en mask som hon vill söva henne med istället. Tilda är jätteledsen och vill inte. De håller fast henne, jag håller henne om ansiktet, Tilda stirrar panikartat in i mina ögon, sparkar på mig och skriker; jag vill inte detta mamma!!! Hon somnar på bara några sekunder. När hon har somnat får jag panik, det trycker som fan över bröstet på mig, mår illa som fan och kan knappt andas, börjar störtböla. Någon leder ut mig därifrån Läkaren ordinerar lugnande till mig vilket jag INTE vill ha. Utanför sätter jag mig på golvet och gråter, gråter och gråter. Snart är det 6 stycken runt mig. Narkosläkare, överläkare, specialist i handkirurgi och sköterskor. Alla vet hur jag mår och förklarar att det är bland det värsta som finns, att söva sitt barn.
Jag går ner till Pär och Texas och gråter, går ut och ringer mamma & pappa fortsätter gråta. Går upp igen. Frågar om de på avd har hört något från op. Får förklarat för mig att de ringer när det är klart. Väntan är lång, jävligt lång. Jag går ut och ringer Annika, gråter igen.

När jag kommer upp igen ringer de från op., båda senorna, två nerver och två blodkärl var av i fingret.  Klockan är nu 13.00 och 3 timmar har gått.  14.30 är hon på uppvak och vi får gå in alla tre. Hon öppnar ögonen tittar sig omkring och blir ledsen, narkosläkaren ger henne lite sömnmedel för att hon inte ska få "fel" uppvaknande. Jag börjar gråta igen och alla tycker det är bäst om Pär stannar med Tilda och jag går ut i friska luften med Texas.  Mamma och pappa kommer när jag står utanför, vi går upp tillsammans när kl är 16. Då är hon "pigg", eller med i alla fall.  En av läkarna kommer och pratar med mig. Två kärl var av, vilket man inte trodde eftersom fingret hade fin färg. Det visade sig att hon hade en liten förgrening som var mycket ovanligt, och denna lilla förgrening har alltså försörjt hennes lilla finger med blod, därav den fina färgen. 

Nu i dagsläget är hon pigg, men fruktansvärt trött på att vara där, i sängen, på rummet, på sjukhuset UMAS i Malmö. Hon får smärtstillande, blodförtunnande medel och antibiotika. I morgon ska hon sövas igen, skorstenen ska tas bort och man ska titta på hur det ser ut, jag klarar det inte en gång till, oavsett om nålen fungerar eller inte. Pär ska vara hos henne hela tiden. Jag är svag just nu. jag har försökt sova, varenda natt har jag försökt sova där i Malmö, men varenda natt vaknar jag efter nån timme och ligger där och tittar. Imorse gick jag och Peppar runt pildammsparken, 05.20 började vi gå och knappt en själ var ute-det var skönt. Inatt kommer jag inte kunna sova en blund, i morgon ska hon sövas igen.


RSS 2.0