HEJ CAMILLA!! =) Långt inlägg......
Hej!!
Längesen jag skrev,mycket längesen....
Jaha,jag vet inte var jag ska börja.
År 2009 har varit ett helvetes år för oss och jag hoppas att den sista tiden går snabbt!
Det började ju som bekant med Tildas olycka i början av Mars. Efter detta följde många,många resor till Malmö lång tid efter. Det var många långa månader då hon inte fick vara den flicka hon skulle vara just då. Hon fick inte leka hejvilt, inte klättra,inte cykla. Alltid var det tvunget att en vuxen var närvarande när hon va ute för att senorna inte skulle slitas loss igen. Men där slutade allting gott, i mitten på Juni var alla senor och sår läkta.
Sen kom nästa bomb.
090711,sista dagen på Krstd-dagarna. Då skulle jag och Pär gå ut första gången sen Texas grodde och bodde i min mage. Vi två skulle gå ut själva,inte gå ut tänkte vi,utan sitta vid tivoliparken och lyssna på lite musik tillsammans... Pärs mamma va här hos oss och passade Tilda & Texas. Jag och Pär skulle sova hos mina föräldrar på natten. Vi gick hemifrån vid 17.30 hem till mina föräldrar (jag vet att vi vid flera olika tillfällen kommenterade hur konstigt det var att va där utan våra fina barn)där vi åt grillat och spelade kubb och hade roligt. Vi beställde taxi till stan vid 22.30(och jag kommer så väl ihåg pappa som sa;ni kan väl stanna här istället för att åka in till stan nu,det händer så mycket i stan hela tiden....) Men,det var ju jättelängesen vi var ute tyckte vi,klart vi ska till stan och lyssna på lite musik,det är väl inte hela världen...
Vi åkte in och träffade vännen Stoffe utanför tivoliparken där vi satt ett bra tag och pratade.
Sen gick vi till valvet(vad fan vi nu skulle där å göra) smart som man är efter alkohol....
Efter valvet gick vi till öltältet på storatorg där vi satt en stund. När klockan närmade sig tre så styrde vi kosan mot burger king,där jag beställde mat. Pär gick ut före mig för att se om taxin kommit... När jag kom ut med maten stod Pär och diskuterade med ett gäng på 6-7 småkillar(19-20år gamla). USCH.......jag orkar inte berätta hela historien,det skulle ta 2 dagar...
Det slutade iallafall med att jag vaknar upp efter att ha blivit nerdragen i asfalten av en tjock fet idiotbrud (som tillhör gänget ovan) och ser Pär ligga på marken med en bula som inte går att beskriva.
Jag skriker för allt jag kan och ber någon hjälpa mig!!!
Några poliser kommer och ringer ambulans,ambulansen tar för lång tid så polisen kör in oss. Pär blir lagd i ett rum där man tar av kläderna. Jag inleder mitt samarbete med sköterskorna genom att berätta att något är fel,jävligt fel med Pär.
-Han är onykter och behöver sova ett tag,är vad de säger.
Jag vet hur han fungerar när han är onykter,han är inte såhär då,han är ju förfan okontaktbar!!
-Det går att väcka honom,han behöver sova....,säger de..
1 timme går,Pär är som innan och jag fortsätter tjata,-det är nått som är fel!!
Jag fortsätter tjata hela morgonen, min mamma och syster kommer vid 06.00,då är jag i upplösningstillstånd!
Kl. 07.30 gör de en CT -skalle på honom, efter en stund kommer läkaren in och säger; ja,tyvärr så visar det att Pär har fått en hjärnblödning och han behöver åka akut till Lund..
Tack som fan era jävla idioter! !!!!!!!!!!!!!!!
Jag blev så jävla arg ,jag kastade mig på golvet,sprang ut från rummet och kastade mig i rabatten utanför akuten. Anna (min syster) sprang efter mig och försökte lugna/trösta mig.
Hur i helvete kan de leka så???????? Jag förklarade ju 1000ggr att det var något som var fel.
Pär blev iallafall körd i respirator till Lund och opererades där på förmiddan...
I detta fallet så gick det bra,Pär klarade operationen bra och efter en vecka var han hemma igen.
Då ställer jag en fråga till er läsare; hur tror ni det gick med polisanmälan som jag gjorde?
Lades förundersökningen ner?
Nu har jag min världens vackraste man hemma hos mig,men,det kunde slutat så mycket sämre....
-Och de fula, idiotiska idioterna som gjorde detta,ja visst fan finns de där ute i kristianstad,för i häktet sitter de inte!
Det var detta.om ni räknar familjemedlemmarna nu så är det; Tilda,Pär,Elisabeth,Texas.
Tilda och pär är solklara vinnare,jag har genomgått mitt också,det är Texas kvar... Men han har slagit sig hur mycket som helst detta året,så jag hoppas detta är allt-för jag orkar fan inte mer!!!
Längesen jag skrev,mycket längesen....
Jaha,jag vet inte var jag ska börja.
År 2009 har varit ett helvetes år för oss och jag hoppas att den sista tiden går snabbt!
Det började ju som bekant med Tildas olycka i början av Mars. Efter detta följde många,många resor till Malmö lång tid efter. Det var många långa månader då hon inte fick vara den flicka hon skulle vara just då. Hon fick inte leka hejvilt, inte klättra,inte cykla. Alltid var det tvunget att en vuxen var närvarande när hon va ute för att senorna inte skulle slitas loss igen. Men där slutade allting gott, i mitten på Juni var alla senor och sår läkta.
Sen kom nästa bomb.
090711,sista dagen på Krstd-dagarna. Då skulle jag och Pär gå ut första gången sen Texas grodde och bodde i min mage. Vi två skulle gå ut själva,inte gå ut tänkte vi,utan sitta vid tivoliparken och lyssna på lite musik tillsammans... Pärs mamma va här hos oss och passade Tilda & Texas. Jag och Pär skulle sova hos mina föräldrar på natten. Vi gick hemifrån vid 17.30 hem till mina föräldrar (jag vet att vi vid flera olika tillfällen kommenterade hur konstigt det var att va där utan våra fina barn)där vi åt grillat och spelade kubb och hade roligt. Vi beställde taxi till stan vid 22.30(och jag kommer så väl ihåg pappa som sa;ni kan väl stanna här istället för att åka in till stan nu,det händer så mycket i stan hela tiden....) Men,det var ju jättelängesen vi var ute tyckte vi,klart vi ska till stan och lyssna på lite musik,det är väl inte hela världen...
Vi åkte in och träffade vännen Stoffe utanför tivoliparken där vi satt ett bra tag och pratade.
Sen gick vi till valvet(vad fan vi nu skulle där å göra) smart som man är efter alkohol....
Efter valvet gick vi till öltältet på storatorg där vi satt en stund. När klockan närmade sig tre så styrde vi kosan mot burger king,där jag beställde mat. Pär gick ut före mig för att se om taxin kommit... När jag kom ut med maten stod Pär och diskuterade med ett gäng på 6-7 småkillar(19-20år gamla). USCH.......jag orkar inte berätta hela historien,det skulle ta 2 dagar...
Det slutade iallafall med att jag vaknar upp efter att ha blivit nerdragen i asfalten av en tjock fet idiotbrud (som tillhör gänget ovan) och ser Pär ligga på marken med en bula som inte går att beskriva.
Jag skriker för allt jag kan och ber någon hjälpa mig!!!
Några poliser kommer och ringer ambulans,ambulansen tar för lång tid så polisen kör in oss. Pär blir lagd i ett rum där man tar av kläderna. Jag inleder mitt samarbete med sköterskorna genom att berätta att något är fel,jävligt fel med Pär.
-Han är onykter och behöver sova ett tag,är vad de säger.
Jag vet hur han fungerar när han är onykter,han är inte såhär då,han är ju förfan okontaktbar!!
-Det går att väcka honom,han behöver sova....,säger de..
1 timme går,Pär är som innan och jag fortsätter tjata,-det är nått som är fel!!
Jag fortsätter tjata hela morgonen, min mamma och syster kommer vid 06.00,då är jag i upplösningstillstånd!
Kl. 07.30 gör de en CT -skalle på honom, efter en stund kommer läkaren in och säger; ja,tyvärr så visar det att Pär har fått en hjärnblödning och han behöver åka akut till Lund..
Tack som fan era jävla idioter! !!!!!!!!!!!!!!!
Jag blev så jävla arg ,jag kastade mig på golvet,sprang ut från rummet och kastade mig i rabatten utanför akuten. Anna (min syster) sprang efter mig och försökte lugna/trösta mig.
Hur i helvete kan de leka så???????? Jag förklarade ju 1000ggr att det var något som var fel.
Pär blev iallafall körd i respirator till Lund och opererades där på förmiddan...
I detta fallet så gick det bra,Pär klarade operationen bra och efter en vecka var han hemma igen.
Då ställer jag en fråga till er läsare; hur tror ni det gick med polisanmälan som jag gjorde?
Lades förundersökningen ner?
Nu har jag min världens vackraste man hemma hos mig,men,det kunde slutat så mycket sämre....
-Och de fula, idiotiska idioterna som gjorde detta,ja visst fan finns de där ute i kristianstad,för i häktet sitter de inte!
Det var detta.om ni räknar familjemedlemmarna nu så är det; Tilda,Pär,Elisabeth,Texas.
Tilda och pär är solklara vinnare,jag har genomgått mitt också,det är Texas kvar... Men han har slagit sig hur mycket som helst detta året,så jag hoppas detta är allt-för jag orkar fan inte mer!!!
